Smarta elnäts roll för elmarknaden

Smarta elnät hjälper oss att möta en rad framtida utmaningar som elmarknaderna i många länder står inför. Det handlar bl.a. om att kunna hantera en ökad andel förnybar elproduktion som också kan ske i små enheter t.ex. i form av solceller installerade lokalt i byggnadsbeståndet. Andra utmaningar gäller effekterna av en framtida elektrifiering av transportsektorn och hur tillgång till information och återkoppling kan bidra till en mer flexibel elanvändning och aktivare kunder.

Det kommer att kräva stora förändringar och anpassningar av elsystemet. Detta gäller både investeringar i fysisk infrastruktur och utveckling av nya marknadsmodeller, tjänster och produkter. I framtiden måste vi kunna:

  • Integrera stora mängder förnybar och variabel elproduktion från både centrala och lokalt distribuerade produktionskällor.
  • Behålla och förbättra dagens leveranskvalitet och leveranssäkerhet.
  • Medverka till ökat kundinflytande och aktivare kunder.
  • Minska belastningstoppar.
  • Underlätta en effektivare elanvändning.

För att klara dessa utmaningar krävs ett elsystem som är betydligt flexiblare än dagens. Hur lösningarna kommer att se ut i detalj påverkas i väldigt stor utsträckning av lokala förutsättningar. Det kan gälla specifika marknadsförhållanden, vilka produktionsslag som utnyttjas, hur elnäten är uppbyggda, genomslag för viss teknik etc.

Förutsättningar i Sverige och Norden

Sverige har ur klimatsynpunkt en gynnsam situation. Till följd av stora strukturförändringar under framförallt 1970- och 1980-talen, då kärnkraften introducerades i energimixen, står i dag vatten- och kärnkraft för närmare 85 procent av den totala elproduktionen. Vindkraften utgör cirka 5 procent. Grovt räknat är alltså andelen fossilfri elproduktion omkring 90 procent, vilket ur ett internationellt perspektiv är närmast unikt.

Den svenska elmarknaden är dock sedan lång tid tillbaka väl integrerad med marknaderna i övriga nordiska länder, vilket gör det revlevant att ha ett nordiskt perspektiv på kraftsystemets uppbyggnad och utveckling. Sedan 2000-talets inledning har elförbrukningen stagnerat i Sverige och Danmark, medan motsvarande tendens först kunnat skönjas under de senaste åren i Finland och Norge.

Under de flesta åren sedan 1990 har Norden varit en region med nettoimport av elkraft. År 2012 inträffade dock ett markant trendbrott. Till följd av god tillgång till vattenkraft och kärnkraft, fortsatt expansion för förnybar elproduktion samt en ovanligt liten rysk import till Finland var den nordiska nettoexporten rekordstor.

I Norden har vi fördelen av att ha stora och lätt reglerbara vattenkraftresurser. Att reglera med vattenkraft är billigt i jämförelse med att reglera med andra kraftverk. Det är ganska klart att de relativt små prisskillnader inom dygnet som vi har i dag, när vattenkraften står för det huvudsakliga relgerarbetet, inte kommer att driva några betydande investeringar i flexibilitet vare sig på efterfrågesidan eller i produktionsanläggningar. En viktig fråga är således i vilken utsträckning denna situation kommer att bestå.