Politiskt ramverk och gällande EU-lagstiftning

I mars 2006 presenterade EU-kommissionen sin analys av de viktigaste utmaningarna inom energiområdet som EU kommer att ställas inför under de kommande åren. Kommissionen föreslogs ta itu med dessa utmaningar genom en ny övergripande europeisk energipolitik som bygger på tre pelare: hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet. I detta sammanhang identifierades bl.a. forskning om energieffektivitet och förnybar energi samt utveckling och spridning av ny energiteknik som politiska prioriteringar.

Genom Lissabonfördraget, som antogs år 2009, fastställdes formellt EU:s gemensamma energipolitiska mål, som ska garantera försörjningstrygghet, konkurrenskraft och hållbarhet. Som tidigare nämnts,har dessa övergripande mål resulterat i lagstiftning på europeisk nivå inom en rad områden med långtgående konsekvenser för energimarknaden och den framtida utvecklingen av smarta elnät. I det följande redovisas de viktigaste av dessa initiativ med betydelse för utvecklingen av smarta elnät.

Klimat- och energipaketet

Klimat- och energipaketet som antogs i december 2008, sätter upp ett trefaldigt mål för medlemsstaterna, de så kallade 20/20/20 målen. Till år 2020 ska minst 20 procent av EU:s slutliga energiförbrukning komma från förnybara energikällor, energieffektiviteten ska förbättras med 20 procentoch EU:s växthusgasutsläpp ska min ska med 20 procent.

Som en del av klimat- och energipaketet, ger direktivet om främjande av energi från förnybara energikällor företräde och garanterat tillträde till nätet för el från förnybara energikällor. Förutsättningar för utvecklingen av förnybara energikällor gynnas härmed, vilket i sin tur utgör en drivkraft för utvecklingen av smarta elnät. I förnybarhetsdirektivet anges också att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att utveckla smart överföring och nätinfrastruktur.

Tredje energimarknadspaketet

Det tredje energimarknadspaketet refererar till den EU-lagstiftning för de europeiska el- och gasmarknaderna som trädde i kraft den 3 september 2009. Syftet med det tredje åtgärdspaketet är att fullfölja integreringen av de europeiska energimarknaderna och genom lika villkor och effektiv konkurrens säkra en tryggad energiförsörjning, samtidigt som Europas konkurrenskraft stärks.

De centrala bestämmelserna i det tredje energimarknadspaketet fokuserar sammanfattningsvis på nedanstående punkter:

  • Säkerställa att systemansvariga separeras från produktion och försäljning (unbundling) för att undvika motstridiga affärsmässiga intressen och diskriminering på marknaden.
  • Utse en nationell oberoende tillsynsmyndighet, National Regulatory Authority (NRA), som ansvarar för reglering av energimarknadeninom medlemsstaten. Energimarknadsinspektionen är Sveriges nationella tillsynsmyndighet.
  • Säkerställa att konsumenterna skyddas: Det tredje paketet föreskriver att det inte ska ta mer än 3 veckor för en konsument att byta sin el eller gasleverantör. Det fastställs också nya skyldigheter för leverantörer avseende kundernas räkningar och innehållet i leveransavtal, liksom den tid för vilken leveransavtalsuppgifterna måste bevaras.
  • Implementera ett system med smarta mätare som hjälper konsumenterna att aktivt medverka på elmarknaden. Medlemsstaterna kan göra en ekonomisk bedömning av alla kostnader och all nytta de för med sig för marknaden på lång sikt och för den enskilda konsumenten. Även vad för slags smarta mätare som är ekonomiskt rimliga och kostnadseffektiva och vilken tidsfrist som är rimlig för deras distribution kan ingå i bedömningen. Vid en positiv bedömning ska minst 80 procent av konsumenterna senast 2020 ha ett intelligent mätarsystem.
  • Inrätta en byrå på EU-nivå för samarbete mellan tillsynsmyndigheter inom energiområdet (ACER). Byrån ska övervaka och samordna gränsöverskridande samarbete för gas- och elöverföring mellan medlemsstaterna.
  • Formalisera samarbetet mellan systemansvariga genom att upprätta två europeiska organisationer, en för el (ENTSO-E) och en för gas (ENTSO-G).
  • Skapa regelverk för att stödja en inre europeisk marknad för energi genom att utveckla nätverkskoder och ramriktlinjer. De förstnämnda är en juridiskt bindande uppsättning av gemensamma tekniska och kommersiella regler och skyldigheter som styr tillgång till, och användning av, de europeiska el- och gasnäten. Nätverkskoderna utvecklas avENTSO-E respektive ENTSO-G, granskas och godkänns av ACER och görs sedan rättsligt bindande genom s.k. kommittologiförfarande. Arbetet med ramriktlinjer och nätverkskoder beskrivs mer ingående i följande.
  • Främja långsiktiga investeringar genom att offentliggöra ickebindande tioåriga nätutvecklingsplaner vartannat år.

Ramriktlinjer och nätverkskoder

I enlighet med den process som lagts fast i det tredje marknadspaketet har ACER
på uppdrag av EU-kommissionen tagit fram ramriktlinjer inom de områden som specificeras i förordningen (EG) nr 714/2009. Dessa områden omfattar regler för nätens säkerhet och tillförlitlighet, inklusive regler för teknisk reservkapacitet för överföring som behövs för att säkerställa kontinuerlig nätverksdrift, regler för utbyte av data, regler för interoperabilitet och förfaranden i en nödsituation. ACER:s arbete med ramriktlinjer har inkluderat ett remissförfarande där synpunkter från marknadsaktörerna integrerats. De övergripande riktlinjerna som tagits fram av ACER har, efter EU-kommissionens godkännande, överlämnats till ENTSO-E med uppdrag att utarbeta motsvarande nätverkskoder utifrån de godkända riktlinjerna. ENTSO-E arbetar för närvarande med nätföreskrifter inom följande områden:

  • Nätverkskoderrelaterade till nätanslutning: Investeringsbeslut som fattas idag kommer att påverka framtidens energisystem de kommande decennierna. Det finns därför ett behov av att alla användare är medvetna om de krav som kommer att ställas på deras anläggningar i ett långsiktigt perspektiv. Förslagen till nätanslutningskoder omfattar därför specifika tekniska krav för alla anläggningar som anslutstill transmissionsnäten (alltifrån storskalig produktion till kunder med efterfrågestyrning).
  • Nätverkskoderrelaterade till systemdrift: Syftet med nätverkskoder för systemdrifter är att bygga vidare på det nära samarbete som finns mellan systemoperatörerna idag, för att ge en solid grund för samordnad och säker systemdrift i realtid inom hela Europa. Målet är att definiera gemensamma operativa standarder för befintliga och framtida europeiska el-system. Nätverkskoden för systemdriften fastställer de allmänna kriterier och förfaranden som ska tillämpas i Europa. På ett övergripande plan syftar denna nätverkskod till att garantera försörjningstrygghet och till att elmarknaden fungerar effektivt.
  • Marknadsrelaterade nätverkskoder: De marknadsrelaterade nätverkskoderna syftar till att införa en standarduppsättning av marknadsregler för hela Europa och därigenom främja genomförandet av en konkurrenskraftig pan-europeisk marknad. Dessa koder behandlar bl.a. kapacitetsallokering och flaskhalshantering inom de olika tidsramarna för balansering, samt regler för beräkning av gränsöverskridande kapacitet på ett samordnat sätt samt definition av elområden.

Energieffektiviseringsdirektivet

Direktivet om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster från 2006 omnämner smarta mätsystem som en av de viktigaste sektorsövergripande åtgärderna för att avsevärt förbättra energieffektiviteten och krav på individuell energimätning är en viktig del av det uppdaterade direktiv om energieffektivisering som trädde i kraft den 4 december 2012. Senast under 2014 ska direktivets krav vara införda i medlemsländernas lagstiftning. Direktivet syftar till att minska hela EU:s primärenergianvändning med 20 procent till år 2020 i förhållande till ett referensscenario och innehåller en rad detaljkrav som ska vara genomförda senast i juni år 2014. I juni 2013 publicerades en promemoria utarbetad inom regeringskansliet med förslag till implementering av direktivet. Förslagen remissbehandlas för närvarande. I promemorian lämnas förslag till fyra nya lagar:

  • lag om energikartläggning i stora företag
  • lag om frivillig certifiering för vissa energitjänster
  • lag om energimätning i byggnader
  • lag om vissa kostnadsnyttoanalyser på energiområdet

Därutöver föreslåsändringar i el-, naturgas och fjärrvärmelagen som kan ha konsekvenser för utvecklingen av smarta elnät. Förslagen som innehåller krav på individuell mätning och certifiering av energitjänsteföretag, bedöms vara relevanta för utvecklingen av nya produkter och tjänster inom smarta elnät.

Direktiv om byggnaders energiprestanda

Direktivet om byggnaders energiprestandager ett starkt stöd till decentraliserade energisystem som baseras på förnybar energi och uppmanar medlemsstaterna att främja införandet av smarta mätare vid nybyggnad. Direktivet implementerades i svensk lagstiftning som lagen om energideklarationer av byggnader. Denna lag berör alla fastighetsägare. En annan åtgärd som är kopplad till detta direktiv är införande av striktare byggnormer