Aktörer på elmarknaden

Elanvändare
Det finns olika kategorier av elanvändare, allt från industrier till enskilda hushåll. De lokala elnäten brukar delas upp i lågspänningsnät (400/230V) och högspänning (oftast 10–20kV). Till lågspänningsnätet är cirka 5,2 miljoner elanvändare anslutna och till högspänningsnäten cirka 6 500. Gemensamt för samtliga elanvändare är att de har ett avtal med ett elnätsföretag för överföring av el och ett avtal med ett elhandelsföretag eller elproducent, direkt eller via elbörsen, för köp av el.

Elproducenter
Elproducenter producerar el i sina kraftanläggningar och matar in den på elnätet. Huvuddelen av produktionen i Sverige utgörs av kärnkraft och vattenkraft, men andelen förnybar elproduktion ökar stadigt. Producenterna kan välja om den producerade elen ska säljas till elhandelsföretag eller elanvändare, avsättas via elbörsen eller förbrukas för egen räkning.
Förvärv och samgåenden har minskat antalet större elproducenter de senaste 20 åren. De största elproducenterna i Sverige är statligt ägda Vattenfall, Fortum Sverige, E.ON Sverige, Statkraft Sverige och Skellefteå Kraft. Totalt äger svenska staten cirka 39 procent av den installerade elproduktionskapaciteten. Utländska ägare svarar för cirka 39 procent, kommunalt ägande utgör cirka 12 procent och resterande 10 procent fördelar sig mellan övriga ägare.

Elnätsföretag
Elnätsföretagen äger och driver elnätet och ansvarar för att elen transporteras från produktionsanläggningar till elanvändarna. Detta sker via de tre nivåer som svenska elnätet är uppdelat i – stamnät, regionnät och lokalnät. De har olika spänningsnivåer och ägs av olika elnätsföretag. Sverige har ungefär 170 elnätsföretag av olika storlek. Stamnätet ägs av Svenska Kraftnät. Via stamnätet transporteras elen från stora elproducenter till regionnäten. Tre elnätsföretag – E.ON Elnät Sverige, Vattenfall Eldistribution och Ellevio äger större delen av de svenska regionnäten. Regionnäten transporterar elen vidare till lokalnäten och även direkt till elanvändare med stor elförbrukning, t.ex. större industrier. Lokalnäten distribuerar elen till hushåll, industrier m.m. Lokalnäten ägs av staten, kommuner och privata företag, men även av ekonomiska föreningar. En elnätsägare måste ha tillstånd, s.k. nätkoncession, från Energimarknadsinspektionen för att få bygga och driva starkströmsledningar. Nätkoncessionen innebär också en skyldighet att ansluta elanläggningar inom koncessionsområdet samt ansvara för insamling och rapportering av mätvärden för förbrukning och produktion.

Elhandelsföretag och balansansvariga
Elhandelsföretagen köper in el från elproducenter, via elbörsen och/eller från andra elhandelsföretag, och säljer den i olika avtalsformer till elanvändare i konkurrens med andra elhandelsföretag. Ett elhandelsföretag kan ha flera olika roller och även agera som balansansvarig och som elåterförsäljare. Elhandelsföretaget kan också erbjuda portföljförvaltningstjänster och andra elhandelsrelaterade produkter och tjänster.
Cirka 120 elhandelsföretag, som kan skilja sig åt både i ägande och inriktning för verksamheten, konkurrerar om slutkunderna på den svenska elmarknaden. Det finns stora, vertikalt integrerade kraftföretag, kommunalt ägda bolag och samägda elhandelsföretag (ofta kommuner som gått samman och bildat ett gemensamt elhandelsföretag) verksamma på marknaden. Det finns också ett antal fristående elhandelsföretag som inte ingår i en sfär där det bedrivs annan verksamhet på elmarknaden. Enligt ellagen och det s.k balansansvarsavtalet ska det för all el som produceras eller förbrukas i inmatnings- eller uttagspunkt i elnätet finnas ett balansansvarigt företag. Balansansvar innebär ett ekonomiskt ansvar för att produktion och förbrukning av el alltid är i balans inom företagets åtagande. För att vara balansansvarig krävs att företaget har ett avtal om balansansvar med Svenska

Fysisk handel med el – elbörsen
Den nordiska elbörsen Nord Pool Spot AS organiserar handel med el för fysisk leverans, den s.k. spotmarknaden. Spotmarknaden är en marknad för kortsiktig handel med fysisk elkraft/fysiska elkontrakt. Aktörer skickar sina köp- och säljbud till elbörsen och enligt dessa bud beräknas ett systempris (spotpris) och områdespriser för elen för varje enskild timme dygnet före leveransdygnet. Spotmarknadens systempris utgör också referenspris för den finansiella handeln på elmarknden. På justeringsmarknaden, kallad Elbas, har aktörerna möjlighet att handla under innevarande dygn fram till en timme före leverans, och rätta till de obalanser som kan ha uppkommit på grund av händelser som inträffat efter det att spotmarknaden har stängt.

Finansiell handel med el
Handelsplatsen Nasdaq OMX Commodities organiserar en terminsmarknad (finansiell handel) för handel med el på lång sikt. Härigenom kan aktörerna säkra sig mot det varierande spotpriset och styra risken för den el de köper och säljer för framtida leverans. På detta sätt möjligörs också handel för andra aktörer som är mer intresserade av ren finansiell handel t.ex. banker och traders. Handelsplatsen tillhandahåller standardiserade finansiella kontrakt (terminer) för en leverans längre fram i tiden. Kontrakten omfattar en viss mängd el för en viss period till ett visst pris. Spotmarknadens systempris utgör referenspris för den finansiella handeln. Finansiell terminshandel kan ske för en tidsperiod på upp till fyra år och handel kan göras på dygns-, vecko-, block-, säsongs- eller årskontrakt. Handelsplatsen erbjuder också clearingverksamhet som syftar till att minska den finansiella motpartsrisken för dem som har handlat kontrakten.